Mina känslor  är i uppror, de är inte mkt som krävs för att de ska rinna över nu altså.  Jag har ingen ork att ta tag i de heller, de blir som de blir. Allt är mitt fel också. Ska du inte börja tänka på vad du gör ?  Nu måste jag göra någonting för att städa upp lite i hjärnkontoret. Ta en promenad eller någonting sånt, Eller de blir en promedad , en lång sådan. Kylan kommer nog göra susen ! Skulle behöva någon att prata med men jag tror inte att någon är pepp på att gå nu. Orkar inte ens fråga.